Jag vet inte vad som händer med mig egentligen. På senare tid har jag blivit en helt annan människa. Tror att jag har en identitetskris. Har alltid fått höra, ”åh Robin, jag önskar jag hade ditt självförtroende”. Visst, jag tar inte skit från någon och har väldigt svårt att ta illa upp när människor skrattar åt mig, ser mig som konstig och vill trycka ner mig. Tro mig, det händer ofta och jag garanterar att jag inte är ensam om det. Varför ska det vara så? Varför skriker hela svenska samhället att du ska ruta in dig i den klassiska ”boxen” igen om du sticker ut för mycket? Vad är problemet egentligen? Retoriskt svar på frågan är att, svar ja, jag har bra självförtroende men extremt dålig självkänsla. Har svensken någon gång reflekterat över detta? Att självförtroende och självkänsla inte är samma sak? Jag lever på att vinna, en riktig tävlingsmänniska och jag vet att jag är ”bäst” (därmed det goda självförtroendet). Skulle jag dock förlora, eller inte åstadkomma särskilt bra gällande det jag har åtagit mig så kan jag gå och fundera över detta i flera dagar, vad jag skulle gjort annorlunda, hur jag kunde gjort istället etc, (därmed den dåliga självkänslan). Ser ni skillnaden?
Vad vill jag ha sagt med detta då? Inte så mycket egentligen mer än att vi inte ska vara så restriktiva i vår vardag, utan istället se varje individ som originell.